Ingen vet vad som händer bakom de stängda dörrarna. Kampen om livet. Barnet som ännu inte skriker. Kramperna i magen som tar sig upp i halsen och ner i benen. De kommer som attacker och gör luften omöjlig att andas in. Jag är ensam men har samtidigt så många runt omkring mig.
Läs merJust nu pågår en viktig, och skrämmande, debatt om TikTok och hur appens algoritmer styr användarna in i skadligt innehåll. Det handlar inte bara om subtila budskap om smalhet eller skönhet, utan om konkreta tips på viktnedgång, hur man räknar kalorier och skadar sig utan att omvärlden märker det.
Läs merSå jag frågar den lilla pojken med blåa glasögon. Varför vill du leva? Han som åker lådbil ner för gatan och inviger våren med ett högljutt glädjeskrik.
Läs merDet börjar inte med en soluppgång, men kanske med att orka öppna ett fönster. En viskning i bröstet: "kanske orkar jag idag", och det räcker. Ingen rak väg, bara steg i olika riktningar. Ibland framåt, ibland bakåt, men ändå med en vilja att fortsätta.
Läs merPå det smala skrivbordet ligger små pusselbitar utspridda. Stolen jag sitter på är hård. Träig. Obekväm. Jag försöker desperat byta sittställning för att komma till ro. Solens strålar letar sig in genom fönstret och gör dammet i rummet synligt. Än står dörren öppen och utanför går kvinnor i blåa kläder förbi. Jag orkar inte prata. Jag vill inte vara här men samtidigt har det varit mitt val att komma hit.
Läs merI alla år har jag känt att jag på något sätt har varit annorlunda jämfört med mina vänner och andra barn. Det var många gånger svårt att koncentrera sig i skolan, när jag blev kär i någon så blev jag nästan besatt och jag upplevde att jag tog besvikelse som om hela världen rasade. I tonåren märkte jag att jag hade väldigt “högt i tak” när det kom till att skoja med andra och jag har sårat människor flera gånger när min mening var att skoja. Än idag kan jag använda ganska tuffa ord när jag känner något starkt eller när jag skojar med andra.
Läs merVart ska man börja? Det vet jag själv inte riktigt. Det jag vet är att det pågått över 12 års tid och att jag inte är ensam om det, denna skit som många inte förstår sig på. Det är ingen livsstil, det är en sjukdom som tagit över både min hjärna och kropp, jag har blivit sjukdomen. Anorexihelvetet.
Läs merSnart är det påsk och medan många ser fram emot lediga dagar med nära och kära, försöker jag fokusera på hur jag ska ta mig igenom dessa utmanande dagar. Högtider innebär ofta ett stort fokus på mat och ätande. Det är dagar då vi samlas runt matbordet, och där maten ofta har en central roll. För den som lever med en ätstörning kan detta vara påfrestande.
Läs mer
Ge en gåva