Att våga söka hjälp och stöd

Ett liv med ätstörningar kan se så olika ut. Vi kan leva i ensamhet där ingen annan vet om vår smärta, panik, ångest. Kanske vet vi inte ens själv hur vi mår? Det kan se olika ut men en sak har vi gemensamt – vi är värda att få hjälp.

Att söka hjälp är inte alltid lätt. Det kan finnas tusen känslor kring detta. Mår jag tillräckligt dåligt? Är jag verkligen sjuk? Kommer någon vilja hjälpa mig? Finns det hjälp? Vart ska jag vända mig? Vågar jag? Vill jag? Det är okej att vara rädd, att tvivla. Men det är värt det, att söka stödet. Att få hjälp med att ta sig ur mörkret och ätstörningens klor. För det går. Ibland är vården inte som vi önskar, men det finns bra hjälp att få. Ibland behöver en leta i hundra år, kriga och slåss. Och vem orkar det egentligen? Kanske ingen, men ibland måste vi i alla fall. För att överleva och få tillbaka våra liv.

Jag har varit en av dem som läkarna inte har tagit på allvar. Jag har under många år haft svårt att få hjälp både inom öppenvård, dagvård och slutenvård. Jag har blivit nekad, utslängd, runt skickad. Och det har gjort ont. Ibland har jag velat dö för att jag inte har orkat med vården. Jag vet inte hur många tårar jag har gråtit när jag har mött läkare på sjukhuset som har skickat hem mig när jag precis har orkat berätta att jag knappt ätit något på flera veckor. Hur vi än blir behandlade i vården så är det alltid värt att fortsätta kriga. För en vacker dag, då kommer du att hitta rätt. Du kommer få en psykolog, läkare eller någon annan vårdpersonal som bryr sig på riktigt. Som förstår dig. Som kämpar. Vägen dit kan vara lång, ibland inte, men oavsett så kommer det vara värt att kämpa för att ta sig dit. Det är alltid värt att söka hjälp när en inte mår bra.

Mår jag tillräckligt dåligt?
Ja. Det är ingen tävling i vem som mår sämst. Om du inte mår bra eller har självdestruktiva beteendet så är det bra och viktigt att söka hjälp.

Kommer någon vilja hjälpa mig?
Ja. Det finns många som jobbar med just ditt problem, som har utbildning och som vill hjälpa just dig.Det är inte alltid lätt att hitta hjälpen, men den finns.

Vågar jag?
Ja. Det är mer läskigt att må dåligt, jag lovar. Innerst inne så vill du, för även om det kanske inte alltid känns så, så vill ingen må dåligt.

Kom ihåg: Du vågar. Det finns hjälp att få. Det kommer vara värt det. Du kommer kunna återhämta dig. Ingen är värd att må dåligt.

/Jessica