Den senaste tiden har jag medverkat i olika undersökningar som har med psykisk ohälsa att göra. Jag har börjat medverka i alla jag hittar som är relevanta för mig och undersökningen. Jag har insett att det ger mig mycket, att få chansen till att berätta och dela med mig av mina erfarenheter. Om jag kan hjälpa till att få samhället att reagera, agera och utvärdera så kan jag ha på mitt samvete att jag gör det jag kan för att skapa förändring. Jag kan inte påverka och göra allt som jag önskar men jag kan bidra med det jag kan. Och det räcker för mig.
Jag brukar hitta dessa undersökningar på facebook, dem dyker upp för att jag följer olika sidor som har med psykisk hälsa att göra. Exempel är NSPH- nationell samverkan för psykisk hälsa, RSMH- riskförbundet för social och mental hälsa, Lunds Universitet/Karolinska institutet samt organisationer som Mind och Suicide Zero.
Jag har deltagit i fyra stycken undersökningar senaste halvåret. NSPH gjorde en undersökning kring tvångsvård/tvångsåtgärder samt handräckningar av polisen till psykiatrin. Den var extremt viktig för mig då jag lider av C-PTSD från händelser som har med det att göra. Det kändes otroligt bra att få berätta om bristerna. Slutresultatet av undersökningen skickade dem in till socialstyrelsen för att visa att det sker mycket vårdskador pga bemötandet och händelser vid tvångsvård.
Nyss medverkade jag i en forskning kring ätstörningar från Karolinska som fortfarande är pågående vilket betyder att ni kan vara med om det är relevant för er! Dem ska forska kring hur ätstörningar kan fortsätta att påverka en i livet trots att man blivit frisk. Dem blandar även in genetik i forskningen.
Idag medverkade jag i ett examensarbete från en person på Lunds Universitet (via zoom vilket är superbra, att slippa ta sig någonstans) som skriver om hur primärvården hanterar psykisk ohälsa. Där jag fick berätta om mina erfarenheter om vad som var bra och om vad som kan göras bättre. Jag var många svängar inom primärvården innan jag kom till vuxenpsykiatrin.
Häromdagen fick jag ett mejl av en journalist som önskade hjälp med hur överviktiga personer upplever praktiska hinder i samhället. Då jag har varit överviktig och är pga mina mediciner så kände jag att jag ville delta. Det är mycket i samhället som inte är inkluderande för överviktiga personer. Ex att flyga, vissa personer behöver boka två stycken stolar för att få plats och behöva betala dubbelt pris. Åka karuseller kan vara svårt då sätena ofta är väldigt små. Stolar på restauranger, säten på tågen och liknande. Jag kan ju säga att jag vågar inte åka till en nöjespark med tanken om att åka karuseller då även med min normalvikt upplevt sätena som små.
Medverkade även i en större forskning där man ville att personer med psykisk ohälsa skulle fylla i vilka frågor/tillstånd som det behövs satsas mer på. Att om man tycker att det satsas på fel slags vård, vart man anser att krutet skall läggas.
Så om ni är intresserade, håll utkik! Desto mer människor vi är som deltar desto bättre kan framtiden bli.
/ Nathalie