Självskadebeteende betyder att en medvetet skadar den egna kroppen. Detta kan innebära en direkt skada mot huden eller att utsätta sig för risktagande. Självdestruktivitet kan ha många uttryck och individens upplevelse och mående bör vara i fokus.
Beteendets funktion
Ett självskadebeteende är inte meningslöst utan ett symtom på ett dåligt mående. De allra flesta skadar sig inte för att de har en önskan att dö, utan som en strategi för att överleva. Det finns en funktion bakom beteendet och den skiljer sig från person till person. Exempel på vanligt förekommande funktioner är:
- Självhat
- Känsloreglering
- Känsla av kontroll
- Tvångstankar
- Kommunikativ funktion
Ett självskadebeteende kan för en kort stund uppfylla önskad funktion, men har långsiktiga negativa konsekvenser så som ökad ångest, skam- och skuldkänslor samt känslor av misslyckande. För att lindra de negativa känslor som självskadebeteendet medför kan ett behov av att skada sig uppstå på nytt.
Sannolikt är det såväl biologiska som psykologiska faktorer som påverkar att ett psykiskt obehag kan lindras av en självdestruktiv handling. Det kan exempelvis handla om distraktion eller frigörelse av endorfiner. Forskning har visat att upplevd smärta kan leda till en mer uttalad minskning av negativa känslor, jämfört med icke-smärtsamma sensationer.