Självskadebeteende kan lämna synliga ärr på kroppen, vilket för en del personer kan vara förknippat med jobbiga känslor så som skam, oro eller rädsla. Hur en upplever det att leva med ärr är högst individuellt men det är inte ovanligt att ha tankar kring hur omgivningen ska reagera eller en rädsla att bli dömd. Hur det känns kan också variera beroende på om självskadebeteendet fortfarande är aktuellt, eller om det har skett tidigare i livet. Det kan också kännas olika svårt under olika perioder i livet. En del upplever att det blir svårare under t.ex. sommarmånaderna, i en ny relation eller första tiden på en ny arbetsplats.
Det finns inga rätt eller fel i hur en förhåller sig till att leva med ärr och upplevelsen är individuell. Nedan finns några reflektioner kring funderingar eller tankar som kan vara vanliga att ha när en har synliga ärr på kroppen.
Att visa ärr
Den som lever med ärr har precis samma rättigheter som alla andra att själv bestämma om en vill visa kroppen eller inte. Som nämnt kan det dock vara förknippat med svåra känslor som skam eller rädsla för att bli bedömd. Om du vill våga visa dina ärr kan nedan påståenden ses som en inspiration till att våga ta steget, men kom ihåg att det är okej om du inte vill visa dina ärr.
- Ärren definierar inte vem du är som person
- Ärren kan vara en påminnelse om vilken hård kamp du bedriver eller har bedrivit
- Att visa ärr kan öppna upp för viktiga samtal och hopp. Då självskadebeteende tyvärr är vanligt förekommande idag kan en öppenhet till ärr vara ett stöd för någon annan då sannolikheten är stor att personer du möter själva har varit drabbade eller har mött någon som är/har varit drabbad. Kom ihåg – när det finns ökad kunskap och förståelse minskar risken för fördomar eller negativa attityder!
Då nya ärr eller sår kan vara triggande för en person som är drabbad av ett självskadebeteende kan det finnas situationer där det är bra att reflektera kring om du bör visa nya ärr eller inte.
Vid frågor om ärr
Att få frågor om ärr kan upplevas på olika sätt för olika personer och i olika perioder i livet. Hur det upplevs kan också variera beroende på vem som frågar och det finns inga rätt eller fel i hur du bemöter detta. Beroende på ovan exemplifierade faktorer (hur det känns för dig, vart du befinner dig i livet eller vem som frågar) kan också svaren variera. Ibland kan det kännas bäst att berätta att du har haft eller har ett självdestruktivt beteende, medan det andra gånger kan kännas bättre att svara att du inte vill prata om det. Det är helt upp till dig om du vill berätta och hur mycket du i så fall vill säga. Då självskadebeteende är vanligt förekommande finns det också en stor sannolikhet att omgivningen har sett ärr från självskadebeteenden tidigare och förstår att du har varit eller är drabbad. Detta kan också leda till att du får frågor om ditt mående, snarare än ärren i sig.
Läs mer om att prata om ärr med barn här.
Borttagning av ärr
Hur ärr läker varierar och det finns många faktorer som påverkar hur ett ärr kommer se ut på sikt. Många ärr bleknar med tiden. En del väljer att ta bort ärr med laser eller tatuera över dem, medan andra lever med sina ärr. Om du önskar ta bort ärr med laser får du oftast bekosta detta själv, förutsatt att det inte finns medicinska skäl.
Om du har ärr som du besväras av och önskar en läkarbedömning kan du ta kontakt med din vårdcentral.
Ekonomisk ersättning
De flesta försäkringsbolag har ersättning för ärr som uppkommit på grund av sjukdom. Hos en del försäkringsbolag inräknas självskadebeteende i denna kategori. Ofta finns det ytterligare kriterier som behöver uppfyllas, exempelvis att skadan har krävt vård. Ta kontakt med ditt försäkringbolag om du vill undersöka möjligheten till ekonomisk ersättning.
Söka stöd
För en del kan ärren påminna mycket om det jobbiga som har varit, och för andra kan det vara svårt att acceptera det som hänt. Det är inte ovanligt att i efterhand ångra sig, vilket kan leda till känslor som skam eller skuld. Kom ihåg att du gör eller har gjort så gott du kan utifrån den situation du befinner eller har befunnit dig i. Om du brottas med svåra känslor i relation till dina ärr kan det vara värdefullt att söka stöd för detta. Du kan t.ex. prata med någon som står dig nära, ta kontakt med din vårdcentral, ungdomsmottagning, elevhälsa, företagshälsovård eller psykiatrin. Du är alltid välkommen att höra av dig till vår stödverksamhet.
Några av mina ärr kan ibland vara rätt synliga, speciellt under sommaren. När folk frågade vad som hade hänt brukade jag hitta på historier om hur jag hade fått ärren för att jag inte vågade berätta sanningen, även när jag hade varit frisk från självskadebeteende under en lång tid. Efter ett tag märkte jag att de påhittade historierna och lögnerna blev allt konstigare och blev till slut osammanhängande och obegripliga. Jag frågade mig själv varför jag skulle gå så långt för att hemlighålla något som idag är en viktig del av mitt förflutna. En gång kände jag mig redo att säga sanningen och fick en respons jag inte väntade mig. Personen sa bara ”jaha, okej” och sen gick vi vidare i samtalet. Det var skönt att det inte blev en stor grej av det. Det tog lång tid för mig att bli redo att berätta, men idag väljer jag alltid att säga sanningen när någon frågar om ett ärr.
– Natan, tidigare drabbad