Hur svårt kan det vara?

Det är rubriken på mina föreläsningar.

Ibland kan det vara skitsvårt, tungt och jobbigt. Ibland går allt som på räls. Jag brukar ibland jämföra det med berg och dalbana. Lite så är livet, det går upp och ner, hit och dit, rakt fram. Så har det varit för mig under vintern och våren. Jag har behövt stanna upp lite grann och valt att försöka vara extra snäll mot mig själv.

Det har gått åtta år sedan jag bestämde mig för att vända livet i en annan riktning. Det är ingenting jag ångrar och jag är tacksam för de som har funnits där under resans gång. För när livet är tufft och jobbet ska göras så är det guld värt att ha de som finns där vid sidan om som stöd. De kan inte göra jobbet, det måste man göra själv.

I år behövde jag stanna upp, lyssna inåt värdera om vad jag behöver, vad som är viktigt för mig. Jag har behövt påminna mig själv om löftet jag gett mig själv att ingenting är viktigare än den jag är idag. Det jag har byggt upp för mig själv och för min egen skull.

Jag har prövats i mitt arbete samtidigt som jag söker nya vägar och nya utmaningar, vilket jag behöver göra för att inte gå under. Att ha haft ett jobb med en arbetsmiljö som har varit fruktansvärd och som har gjort att jag har tappat mig själv, den jag är och det jag tror på har inte varit lätt. Jag har fått jobba otroligt mycket med mig själv, vilket har varit på gott och ont, men jag har visat mig själv att jag håller mitt löfte.

Jag är en otroligt social person av mig men i år har jag backat och behövt ta hand om mig själv. Jag har behövt tid att landa mer i min grundtrygghet och balans som jag jobbade så mycket med att hitta under åren som har gått. Det har gjort nytta. Mycket gammalt har fått komma upp för att sedan släppa taget om saker som jag levt med i många år men aldrig vågat nämna för någon förrän i år och efter det så var det som att jag var redo att släppa taget om massa gammalt.

Det har inte varit enkelt, det tog emot men det var så skönt när jag väl tagit det där steget att göra upp med mina gamla tankar och känslor. Något som varit en del i den processen har varit mina föreläsningar som blivit något extra då jag har haft nära till mina känslor, vilket har gjort att de har blivit mer äkta, mer uppriktiga och nakna. De har tagits emot oerhört väl från de som har lyssnat och bokat mig. Något jag lovade mig redan 2018 när jag gjorde min allra första föreläsning på en konferens var att det aldrig skulle bli slentrian eller gå som på löpande band, utan att det alltid ska vara äkta, öppet, naket och skört och att varje föreläsning ska vara unik. Jag använder mig av bilder och jag har inget manus, så ingen föreläsning blir likadan även om jag givetvis har en grund som jag använder mig av.

Mina föreläsningar har under våren varit mig själv till hjälp genom att de stärker mig påminner mig om mitt varför när jag själv har haft mina stunder av tvivel. Även att få vara med i brukarsammanhang som brukarrepresentant inom psykiatrin och att få vara med i verksamhetsledningens möten på psykiatrin. Det ger något att hon som aldrig skulle bli frisk, den där välkända patienten, nu sitter med i finrummet.

Men det bästa att vänner finns där då som nu att vila sig emot jag har några nära vänner som under vintern och våren funnits där för mig när jag behövt det som mest.

Men även om jag har jobbat med mig själv på olika vis så är det ett lugn i mig. Ett annat lugn. Vilket visar hur bra det har varit för mig att backa och ta hand om mig själv lite extra. Så glöm inte att när livet utmanar: backa, ställ er lite utanför, titta på er själva och se “vad behöver jag nu, vad är viktigt för mig?”. Ta er tid. Ge er själva lite extra ta–hand–om–er–själva–tid men ta hjälp av de som vill hjälpa som ni själva vill, orkar och känner att ni behöver. Så gjorde jag och när jag behövde be mina vänner backa och låta mig vara så försvann de inte. De fanns kvar och visade att de finns där när jag vill, på mina villkor.

Carolina, 1 juni