Ge en gåva En ätstörning kan kännetecknas av hur en tänker och känner i förhållande till mat, ätande och den egna kroppen. Dessa tankar är ofta stränga och dömande, och upptar mycket tid av ens liv. Det är en allvarlig sjukdom och förutom ett stort fysiskt och/eller psykiskt lidande kan det även leda till familjära, sociala och ekonomiska svårigheter.
För den som är drabbad kan det kännas som att det inte finns någon väg ur det, men ätstörningar är behandlingsbara och det går att bli fri och uppnå ett sunt förhållande till sin kropp och mat.
I SHEDO utgår vi ifrån att ätstörningen i själva verket är en symbol för ett annat problem som inte alltid syns på utsidan och att oavsett vilken typ av ätstörning en har så finns det svåra känslor bakom denna. Vi tar därför alla ätstörningar på lika stort allvar och anser att det inte spelar någon roll hur ens ätstörning yttrar sig eller om en är normal-, över- eller underviktig.
Att leva med en ätstörning
Många som varit drabbade beskriver ätstörningen som en röst som ständigt finns i huvudet. Rösten är ofta manipulerande och övertygande, och intalar den drabbade negativa saker så som att hen är ful, misslyckad, inte älskvärd eller att hen inte förtjänar att leva. Många beskriver att ätstörningen ofta blir mer högljudd och aggressiv när en försöker stå emot.
För många kan det finnas en identitet kopplad till ätstörningen. Denna identitet kan förstärkas och befästas genom bekräftelser från omgivningen och upplevd samhörighet med andra drabbade. Tillfrisknandet kan innebära att en känner sig identitetslös, och att den drabbade behöver överge det kända för att gå in i något som upplevs okänt och därmed omöjligt att förhålla sig till. Funderingar som kan uppstå är följande:
- Vem är en när en inte längre är sjuk eller patient?
- Vad ska en göra i stället när något som är svårt plötsligt måste hanteras på ett nytt sätt
- Hur ska en stå ut med känslor och svårigheter som tidigare hanterats genom svält, träning, kräkningar, kontroll av matintag, vägningar eller annat?
- Vad kommer omgivningen, som tidigare kan ha uppmuntrat ett ätstört beteende som viktnedgång eller överdriven träning, tänka om en?
- Kommer samhörigheten till andra drabbade att gå förlorad?
Att förstå en ätstörning
De allra flesta som är drabbade av en ätstörning förnekar initialt sina symtom och avvisar omgivningens oro. Många drabbade vittnar om att de aldrig insåg att de var sjuka, utan att de utvecklat ett sätt att tänka och resonera som gör att ätstörningen verkar logisk och rimlig. För utomstående kan det vara svårt att förstå hur någon som uppenbarligen inte mår bra och ser ut att vara i behov av hjälp kan tyckas vara så oberörd av sitt tillstånd. Att förneka sjukdomen kan vara ett sätt att skydda sig själv mot omgivningens frågor, att distansera sig från insikten om att det är farligt och att skydda sig själv från skam- och skuldkänslor över sitt beteende.
Likt andra självdestruktiva beteenden är det vanligt att ätstörningen fyller en funktion, exempelvis att beteendet bidrar till att hantera känslor eller uppnå en känsla av kontroll. På så vis kan ätstörningen därför inge en sorts falsk trygghet, och ett liv utan sjukdomen kan kännas skrämmande och oförutsägbart.