Ge en gåva Det går inte att se vem som är drabbad av en ätstörning eftersom en person kan vara normal, över- eller underviktig. Många drabbade ser friska ut även om de kan vara mycket svårt sjuka.
Det finns siffror som tyder på att 200 000 personer i Sverige har en diagnostiserad ätstörning, men mörkertalet anses stort. Detta kan bero på att sjukdomen är svår att upptäcka och att många inte söker vård. För många finns det dessutom känslor av skam kopplat till sin ätstörning och det är vanligt att den drabbade vidtar åtgärder för att dölja sin ätstörning för omgivningen.
Ätstörningar är vanligast bland unga kvinnor, men kan drabba människor ur alla samhällsgrupper oavsett kön, ålder, etnicitet, kroppsform, vikt, sexuell läggning och socioekonomisk status. Mörkertalet bland män anses särskilt stort. Det finns belägg för att det tar längre tid för män att få professionell hjälp och behandling än kvinnor, och vanligtvis är det först när symtomen blir svåra som diagnosen ges till pojkar och unga män. Män kan också vara mer angelägna om att dölja sina symtom på grund av stigmatiseringen av att ha vad de eller andra uppfattar som ”en kvinnlig sjukdom”. Denna tankegång kan också innebära att omgivningen har svårare att misstänka att pojkar och män kan vara drabbade.
Samsjuklighet
Många som lider av en ätstörning har en samsjuklighet med andra tillstånd, diagnoser och sjukdomar. De vanligaste psykiatriska diagnoserna som förekommer tillsammans med en ätstörning är ångest och depression, men även olika typer av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och personlighetsstörning. Det är också vanligt med tvångssyndrom och . Det finns även en somatisk samsjuklighet med diabetes, med risk för att utveckla diabulimi.