Ge en gåva Häromdagen var jag och fixade mina naglar. Då kom det in en annan kund (ca 40år) som satte sig två platser bort och jag såg att hon tittade på mina ärr. Hon fortsatte att titta flera gånger och längre tid varje gång. Jag började stirra på henne för att markera att jag ser att du tittar och då log hon och vände bort blicken.
När kunden hade gått kom det in en annan som var i en liknande ålder. Hon stirrade på ärren och även om jag tittade flera gånger på henne så släppte hon inte blicken.
Jag kände att min ilska steg inom mig, jag ville bara fråga “Kan jag hjälpa dig med någonting?” Men det hade blivit en väldigt obekväm situation eftersom vi båda skulle sitta där en stund.
Jag förstår att man tittar. Det är jag okej med. Men att göra det flera gånger förstår jag inte. Vad är det man inte ser första gången som gör att man behöver titta flera gånger till? Tror folk att det magiskt ska dyka upp nya ärr medan de tittade bort eller? Jag förstår verkligen inte konceptet.
Jag upplever att äldre människor tittar mer och längre. När jag mött unga personer så tittar de på dem men sedan vänder de blicken och fortsätter med det de gör. Jag blir så trött på dessa situationer. Är samhället verkligen så outbildade i självskadebeteende? Jag vet inte, jag kräver kanske för mycket.
Det jag vet är att hade jag sett någon med ärr, vare sig det är självförvållat eller av andra anledningar, så hade jag knappt tittat. För det intresserar inte mig och har inte med mig att göra.
// Nathalie