Ge en gåva Det finns faktiskt bra människor där ute
På senare år har jag mött flera människor som har överraskat mig på ett positivt sätt. Då har jag frågat mig var de har varit i alla dessa år. Efter att ha ställt den frågan många gånger kom jag fram till att de alltid har funnits. Jag har bara varit för avskärmad för att lägga märke till det.
Ta till exempel början på det här året som också var starten på terminen på mina universitetsstudier. Jag kraschade och blev inskriven på psyk. Jag halkade efter med studierna och missade en inlämning. Jag skrev till kursansvarig och frågade om det kommer ett om-inlämningstillfälle vilket det gjorde. När det datumet började närma sig var jag kvar på sjukhuset och insåg att jag inte skulle hinna lämna i tid. Här hade jag två alternativ: 1. Att strunta i uppgiften och göra den nästa termin 2. Att förklara läget för läraren för att se om jag kunde få lämna uppgiften senare. Jag valde alternativ 2 och fattade mig kort i ett mejl där jag förklarade att jag var sjukhusinlagd och inte kommer hinna lämna i tid, och berättade att jag kunde lämna ett intyg.
Jag låter hans svar tala för sig självt:
Hej,
Vad tråkigt att du lagts in på sjukhus! Jag hoppas att du är okej och att du mår bättre snart! Det är lugnt. Jag förlänger tiden för inlämningen så att du kan lämna in uppgiften när det passar dig.
Säg till om det är något mer jag kan göra kring uppgifterna för att du ska slippa stressa. Krya på dig!
Vänligen,
Satt jag på min säng i det kala rummet och grät? Ja det gjorde jag. Han visste inte ens vad det var för typ av inläggning eller vad som hänt, men han bemötte det med exakt de orden jag behövde just då. Två månader senare blev jag äntligen klar med den uppgiften och lämnade in den, och nu flera månader senare blev slutbetyget på den kursen VG. Hur gick det ens till!
Det jag vill säga är att om jag inte hade öppnat mig så hade jag aldrig fått veta vilken sympatisk lärare han är. Och det är därför jag hade missat alla bra människor som fanns där ute; för att jag gav dem aldrig en chans att visa vänlighet mot mig. Men på senare år har något förändrats inom mig. Den stora förändringen tror jag handlar om att jag har slutat bry mig så j**** mycket om vad alla andra skulle tänka om mig, vilket i sin tur har gjort att jag vågar lyssna till och uttrycka mina behov. Och vilken skillnad det gör för måendet att ens komma till insikten att jag har egna behov jag med.
/Shaha