Ge en gåva Jag är en man på 40 år som har diagnoserna recidiverande depression, med ångest och självskadebeteende, samt autismspektrum.
Jag fick diagnoserna sent i livet. Kanske borde jag tyckt att det var jobbigt men jag tyckte faktiskt att det var skönt. Jag fick svar på så många frågor jag haft genom livet. T.ex varför jag kände mig annorlunda än alla andra, varför jag inte ser folk i ögonen och varför det är så jobbigt för mig när folk gör snabba ändringar i tillvaron som påverkar mitt liv.
Att leva med detta är inte alltid lätt men jag har lärt mig att hantera det på olika sätt.
Jag tittar på folks näsa och mun när jag pratar med någon vilket gör att det inte syns att jag inte tittar dom i ögonen.
Jag har lärt mig hur andra gör i vissa situationer och härmar det så att jag ska verka mer ”normal”.
Men en sak som jag har svårt att hantera är snabba förändringar. För att nämna ett exempel så hände det nyligen att ett kurstillfälle på en kurs jag går blev inställt. Då störtdök jag i min depression och blev nästan apatisk.
Jag jobbar dock hela tiden på mina problemområden för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt.
När det gäller mitt självskadebeteende så har jag även där hittat metoder att hantera det. Det bästa man kan göra är att prata med någon direkt när dom tankarna kommer. Sök vård! Jag har också fått tipset att ta en isbit och krama den hårt. Det är inte skadligt men det hjälper faktiskt, och på så sätt skadar man inte sig själv på något sätt.
Hoppas ni kan få lite hjälp och tips av det jag skrivit.
/Dan