Ge en gåva Nu är sommaren snart över och jag längtar. Denna sommar har varit lika jobbig som alla andra somrar dock. Jag älskade värmen och att sola innan jag blev sjuk men nu påminner värmen bara min kropp om ångest. Blir så varm när jag har ångest så min kropp förstår inte skillnaden. Därför ska det bli skönt med lite svalare väder. Jag tycker inte om att visa mina ärr och har helst långärmat. Ibland är jag helt okej med att visa dem, men för det mesta så gör jag inte det. Dem är personliga för mig och är inget jag vill främlingar ska se och fundera över.
Min kroppssyn just nu är verkligen inte bra och det gör mig så ledsen. Jag önskar att jag kunde tycka om min kropp och inte vara så elak mot mig själv hela tiden. Men sommaren gör det inte enklare tyvärr. Behöver klä mig svalt och det får mig bara att påminnas och vara mer uppmärksam på min kropp än när jag kan ha hoodie och träningstights.
Ibland hamnar jag i att kolla gamla bilder och saknar hur jag såg ut då. Sen blir jag arg på mig själv. Har jag inte bättre karaktär? Hur kunde jag låta mig bli såhär som jag ser ut nu? Det är bitterljuvt för jag vill se ut som jag gjorde på dem gamla bilderna men jag vet också att jag mådde tusen gånger värre. Men det kanske var värt det? Innerst inne vet jag att det inte är värt det. För där och då önskade jag inget annat än att få bli av med tankarna och bli frisk. Nu är jag det men jag kan inte njuta av min “friska” kropp. Ja, det är mycket tankar som snurrar nu. Min psykolog hjälper mig att försöka tänka att jag ser ut som jag gör. Att hata på mig själv och göra destruktiva saker kommer inte att ändra på det. Hon menar att det är ineffektivt att tänka så. Det håller jag med om. Om det bara hade varit så enkelt.
// Nathalie