Ge en gåva ‘”Men vad är det nu?” Han kollar på mig. Lika intrassad som jag är i hans famn är min hjärna i sina trådar. Det är inte förnuftet utan pulsen som stiger. Ångest, min välbekanta och skitjobbiga vän. Är du på besök igen? Jag vänder mig om och de hugger till i magen.
Ångest kan kännas farligt och du kan fastna i katastroftankar, men egentligen är det bara en känsla. Under tiden jag fick gå så kallad kognitiv beteendeterapi, fick jag lära mig att våra reaktioner är ett system som anpassar sig till nya hotbilder. Själva orsaken att något känns fel är att vi inte har kontakt över våra reaktioner utan att vi går på autopilot. Enligt KBT:n så analyserar människor snabbt information från omgivningen. Vi jämför ofta de nuvarande med tidigare upplevelser och erfarenheter som dyker upp som associationer. Vi skapar olika scenarier för att hitta utvägar och lösningar. Vi kopplar även ihop saker och speciellt negativa erfarenheter även om det inte är sant. Ångest har även en evolutionär fördel, då förmågan att läsa av faror var nödvändig i öknen.
Ångest känns oavsett hur mycket man försöker rationalisera ganska stark. Jag har levt med mycket katastroftankar genom åren och på senare tid har jag fått brottats mer med social ångest. Grundpelarna kring social ångest är just rädslan för kritik, att bli negativt värderad, att bli granskad och bry sig mycket om vad andra tycker, till den grad att de begränsar en. De allra flesta som lever med social ångest är kvinnor. Kanske inte konstigt eftersom kvinnor i högre grad skapar sitt egenvärde utifrån relationer på ett annat sätt. Min ångest har stundtals gjort mig väldigt destruktiv och jag skapade olika självskadebeteenden. Nyligen sa en kurator till mig att om man blivit väldigt nedtryckt återupprepande gånger och ofta får höra att man är det dålig, blir det ens sanning och något man själv ”måste” bekräfta genom mot sig själv dåliga handlingar. Idag vill jag lägga en filt över den unga tjejen som inte trodde att hon var någon utan alkoholen, som skadade sig eller som tillät någon skada henne. Där och då uppfyllde det någon funktion, tack och lov gör de inte det längre. Nu ser jag tillbaka på saker med en sorg. Jag har vänner som sagt att de varit rädda för att helt förlora mig, att jag blev helt personligshetsförändrad i en psykos, att jag blivit oskön när jag druckit, men jag bara körde på ändå. Idag vet jag att de finns så många sundare och fina sätt att leva på.
Ångest behandlas ofta med exponeringsterapi och om den är stark så även mediciner. Exponeringsterapi betyder ju att du måste utsätta dig för det du är rädd för om och om igen. Det är lätt för henne att säga, kanske någon tänker nu. Ändå sitter jag här och försöker skriva ihop en naken text med den bitande känslan inuti att texten ska läsas. Man får exponera i den takt man själv orkar. En gång fick jag av föreläsaren Johannes Hansen lära mig en sak: ”Att vara modig är inte att inte känna rädsla. Att vara modig är att känna rädsla men göra det ändå.” Dåliga tankar du har om dig själv. Prova byt ut dem. ”Jag är en värdelös dotter” mot ”Jag har en tanke om att jag är en värdelös dotter”. Och fråga dig själv om man kan se tanken på ett annat sätt? Om någon du älskar sa samma sak till dig, hur hade du svarat henne? Dina negativa tankar är inte en sanning, men du måste börja gräva där du står. För hur mycket du än vill skylla din ångest på händelser eller personer så är det enda du kan ansvara för dig själv. Din ångest påverkar andra och andras ångest påverkar dig. Det är fullt normalt. Men det är du som måste ta din ångest i handen och styra den ifrån dig. Ibland blir det för svårt att bära, då får du bara åka med i alla känslor som guppar. Då har du verktyg som du får använda dig av. Ibland är man för svag för att hugga ved, men kanske tillräckligt stark för att skruva. Din egen ångest kan du åtminstone påverka. Men när andras ångest läggs på dina axlar står du helt utan verktyg, för du kan inte påverka hur andra känner. Hur svårt det än är att ta in och hur fel du än känner dig kommer man verkligen aldrig kunna göra alla nöjda. Du kan liksom göra någonting bra och av välvilja och det kommer kanske finnas någon som tar de som något dåligt. Men de allra flesta är ju inte så. Du är helt maktlös inför de människor som vill se de värsta i andra. Men du är inte maktlös inför att se vad som är ditt ansvar och vad som inte är ditt ansvar i en sådan situation. Men det är dig själv du ska leva med resten av ditt liv, du måste jobba med att inte låta andra eller dina egna katastrofala tankar styra dig. Lättare sagt än gjort, men ack så sant. Men om du till och med upplever din egen innersta krets som ett hot, som jag tidigare och till viss del fortfarande gör.
Ödsla inte bort en sekund mer. Sök hjälp direkt. Du är så värd att känna dig trygg runt alla som vill dig väl. Kuratorn tipsade även mig om att om man har en dålig självkänsla så kan man skriva snälla lappar om sig själv varje dag för att ”manipulera in” positivitet till sig själv. Alla människor förtjänar att må bra, hitta en balans mellan självsnällhet, utmaningar för att bryta dåliga mönster, hitta sin sätt att läka, vara frustrerad över saker som gör ont, men också försöka hitta vad man kan finna i sig själv i det.
Önskar er alla en trevlig start på det nya året,
Elin Persson