Ge en gåva Det börjar bli sommar och det börjar bli läge att klä sig svalare. Att
klä sig svalare innebär ofta att täcka mindre av sin kropp med kläder.
För någon med ärr efter självskador kan detta vara känsligt och svårt.
MEN! Vi har alla rätt att klä oss utifrån årstid och klimat. Och med de
blandade känslorna i åtanke vill jag berätta en händelse på mitt jobb
häromveckan.
Det börjar bli varmt så jag tänker inte ha tights eller byxor till min
klänning som jag använder i tjänsten. Så här är de. Mina ben. De är
täckta av ärr.
Dessa ärr. Hur ska jag förhålla mig till dem? Ja. Det är en del av det
jag kände. Jag bryr mig inte så mycket längre.
Men nu kommer ett nytt MEN!
En kollega kom fram och frågade om vi kan prata lite. Ja, absolut,
svarade ju jag. Och då sa hen att hen uppmärksammat att jag har ärr på
mina ben. Jag sa att jo det går ju inte att komma ifrån. Då sa min
kollega något så fint som jag kommer bära med mig.
”Min dotter skadar sig. Jag är orolig hela tiden. Men jag menar… Du? Jag
hade aldrig gissat.”
Vi pratade lite fram och tillbaka. Jag vill inte återge för mycket men
det slutade i:
”Jag hade aldrig anat det om dig. Jag fick verkligen hopp.”
Och hopp är väl en stor del i våra situationer. Men glöm inte kunskap
och behandling. Jag kom inte hit utan rätt behandling och rätt stöd. Men
här står jag. Snart 15 år utan att självskada.
Maria Rasmusson Huggins