Jag har skadat mig i så stor omfattning och i så många år att även om jag är skadefri idag så kan jag få ett sug efter att göra det igen. Jag kan fortfarande bli triggad av polis- och ambulansbilar och på något sätt längta till att sitta där inne.
Läs merHär är jag. Jag heter Amanda och jag är 16 år. Jag har under sju jobbiga år varit sjuk i psykisk ohälsa. Jag var ynka nio år när allt började. När jag var sju år så började jag skolan. När jag hade gått i skolan i ca tre månader blev jag utsatt för extrem mobbing.
Läs merÄtstörningar, självskadebeteende och borderline = ungdomssjukdomar. Företrädesvis unga flickor, inte medelålders damer. Men jag då? Jag är medelålders och jag kämpar med dessa problem. Ingen i min omgivning (förutom några få) kan ana hur trasig jag har varit inombords.
Läs merAlla de åren som jag har skadat mig, som jag har levt så destruktivt, har tagit all min tid och energi. Det var mitt heltidsjobb. Jag hade inte mycket annat som fyllde mina dagar. När något upptar så mycket av ens liv att inget annat får plats så kan det bli väldigt svårt att våga släppa taget om det, även om man vet att det leder till fördärvet för eller senare.
Läs merJag blev sjuk när jag var 22 år gammal, en bipolär sjukdom som har hållit mig fången sedan dess. Idag är jag 27 år. Depressioner, manier, röster i mitt huvud, de där mörka höstkvällarna då destruktiviteten gick så långt att sjuksköterskan frågade om jag varit inlagd på rättspsyk.
Läs merJag vet vad det innebär att må riktigt dåligt, så dåligt att livet känns totalt mörkt och meningslöst. Jag vet också hur det är att må riktigt bra, hur det är att njuta av livet och trivas med varje ny dag. Sedan finns det ett annat mående som jag kallar sådär. I sådär, eller mittemellan, är det inte dåligt men inte bra heller.
Läs merDet är någonting med att komma hem. Hem till sina rötter, sitt förflutna och sina minnen. Det ger perspektiv och framförallt förståelse. Det får mig att inse hur mycket missär mitt liv har handlat om, och det får mig att sörja alla trasiga minnen från det som en gång var det enda som faktiskt spelade roll.
Läs merSå sa en person till mig i en konversation vi hade tidigare i veckan. Jag svarade inte an på den meningen för jag känner personen för dåligt och jag ville inte säga något klyschigt om att det är hen inte alls utan något egentligt innehåll.
Läs mer
Ge en gåva