På utsidan ser jag ut som vilken normal 50-åring som helst: mamma, gift, bor i villa, har bil och landställe. Ingen hund, dock, men det är enbart för att maken är allergisk mot pälsdjur, annars hade vi haft en, det är jag säker på.
Läs merVad är det jag känner egentligen? Det kryper i kroppen. Den är rastlös. Vill röra på sig. Fötterna vill gå fram och tillbaka, och jag låter dem göra det.
Läs merMånga säger att humorn är ett sätt att dölja hur man mår. Att skifta fokus från en själv. Jag har funderat en hel del på det, hur jag ställer mig till det och hur det är för mig. Detta är min reflektion över det.
Läs merVet inte om det är jag… men känns inte som nån pratar om vad som händer efteråt. När du har börjat läka trauman, ändra mönster som har suttit i dig och ibland varit de enda som har hjälpt dig att överleva olika situationer.
Läs merJag som skriver det här inlägget heter Erika Dittmer och jag föddes i Stockholm i början av 70-talet. Stockholm var mindre då och jag, precis som många av mina kompisar, fick klara oss på egen hand ganska tidigt.
Läs merAllting började faktiskt redan när jag var som liten. Redan då kände jag mig annorlunda. Hur då, alla känner väl sig som ett UFO någon gång i livet?
Läs merJag är inte stark i mig själv men som alla så behöver jag ibland skapa nya relationer. De kan vara sjukvård, terapeut, kolleger eller en partner.
Läs merJag heter Linnéa, är 32 år gammal och jag letar fortfarande efter mig själv. Jag har hunnit göra ganska mycket men det känns ändå inte riktigt som om jag har levt fullt ut.
Läs mer
Ge en gåva