Ge en gåva Skaftet är rött, bladet kort och vasst. Hela mitt inre är i uppror. Jag vill inte känna så här. Måste komma ur spiralen. Barnen är hemma snart och jag måste hitta balans, ett slut på ensidigheten. Bladet skär med lätthet i äpplets kött. Mellanmål till de jag älskar mest. De som förtjänar bättre.
Där och då började min kamp för att inte självskada, för att överleva. Just för att dom som jag älskar mest förtjänar bättre.
Det var ett decennium sedan och fortfarande finns tankarna där, men jag har med hjälp kunnat skapa det där lilla mellanrummet mellan tanke och handling som ger mig ett val. Ett val som inte är lätt men som med övning kan tas. Jag kan välja ljusets väg, den uppåtgående spiralen i stället för den som för ner i avgrunden.
Det är nu mer än ett år sedan jag valde den uppåtgående spiralen. Vägen hit har inte varit rak och den är nog aldrig riktigt slut. Men nu finns ett försiktigt hopp, en förståelse för vad som kan ersätta det lättare valet. En vilja att vilja välja den svårare vägen mot en närvaro i mitt liv, mot en acceptans av smärtan det ibland innehåller. En vilja att närvara i livet med dem jag älskar mest. För att jag förtjänar det.
Mia