Ge en gåva Det är sommar. Du har en kropp. Det är en sommarkropp.
I många år ogillade jag sommaren. Inte nog med att jag hatar att svettas. För att svalka av sig är det ju lättast att ta av sig kläderna. Fy vad jag har ogillat det. Varje del av min kropp som jag har haft en destruktiv relation till ska jag nu visa för exakt alla runt om mig? Det är som om jag hade gått runt med ett dåligt gammalt ex på stranden. Absolut inte. Tänk om folk pekar, skrattar eller pratar om vad dom ser?
Jag vet att det är många som känner igen sig i den här känslan. Att vara så otroligt upptagen med hur vi ser ut att vi inte njuter av den varma solen, det svalkande vattnet eller den goda glassen. Jag tror vi bryr oss mer om våra egna kroppar än de runt om oss. Om så är fallet så är det ju ändå ingen som bryr sig om min kropp. Och om det nu är folk som bryr sig: so what? De kan ändå inte ta ifrån mig solen, vattnet och glassen. Det är ju faktiskt det som min kropp mår bra av.
Måste jag försvara de delar av min kropp som någon har en åsikt om? Måste jag förklara varför jag ser ut som jag gör? Måste jag hitta på någon historia om vad jag gör för att förändra min kropp? Måste jag låtsas som att jag inte är nöjd med hur min kropp ser ut? Måste jag vilja åtrå påhittet “sommarkropp”, vad det än nu innebär. Måste jag det? Måste jag? Nej. Jag måste ingenting. Jag får skita i var folk tycker. Jag får skita i hur min kropp ser ut. Jag får också tycka om hur min kropp ser ut exakt som den är även om den inte lever upp till någons förväntningar.
Kanske är min kropp inte som ett gammalt ex. Jag är nog snarare i en nuvarande relation med den. Jag hade aldrig accepterat att någon pekar, skrattar eller pratar illa om min partner. Nej, då hade jag blivit jävligt arg. Dessutom hade jag aldrig själv behandlat min partner så. När jag går till stranden nu så brukar jag istället tänka på hur min kropp har burit mig genom livet. Den har låtit mig uppleva så mycket: första doppet i havet varje sommar, långa promenader i skogen, resor med familjen och skratt med vänner. Varje sommar påminner mig om hur stark och kapabel min kropp är. Så varför skulle jag låta andras åsikter påverka hur jag känner inför den?
Jag hatar fortfarande att svettas. Men någon sommarkropp är jag inte längre orolig för. Det är ju sommar. Jag har ju en kropp. Då är det en sommarkropp.
/Jonatan