Sommartankar

Snart är det sommar vilket betyder att mina ärr kommer att vara synliga igen. Det känns som det var igår jag kunde pusta ut att hösten hade kommit och jag kunde börja med långärmat igen. Men tiden har gått som den alltid gör, och ångesten börjar krypa inom mig. Jag vill inte visa mina armar för omvärlden för jag tycker inte att de har något med det att göra. Det är mina ärr, min historia, mina minnen och det vill jag inte dela med någon.

De senaste åren har det varit så sjukt varmt på somrarna (i alla fall i Skåne) vilket gör det så svårt för mig att kunna klä mig med något som täcker armarna lite grann i alla fall. Jag har svårigheter att kontrollera min kroppstemperatur på grund av min autism vilket gör att jag blir väldigt lätt varm. Jag kan sitta helt still och svetten kan rinna. Därför behöver jag alltid ha t-shirt eller klänning under sommaren. Jag tycker om att vara sval! Jag tycker om kyligt väder.

Jag tycker det är jobbigt när personer tittar på mig för jag vet inte vad de tänker. Dömer de mig? Tycker de synd om mig? Undrar dem vad som hänt? Tycker de att jag är konstig? Jag har fått rådet att jag aldrig kommer att veta vad människor tänker, det är omöjligt. Så att fokusera på det blir inte hjälpsamt.. fastän jag så undrar. Det jobbigaste är när personer tittar länge på ärren. De ger inte bara en blick utan verkligen stirrar. Det är inte schysst och jag önskar att fler förstod det. Att man slänger en blick förstår jag. Men stirrandet förstår jag inte.

Jag nämnde för min psykolog att jag vill köpa nya kläder som skymmer ärren lite grann i alla fall. Men hon sade något så viktigt: hur kommer det att få dig att känna, att ha täckande kläder i värmen? Hur kommer du att må av att inte låta dig själv vara sval? Kommer det att kännas bra och behagligt för dig? Och det är verkligen så viktigt och gav mig en tankeställare. Hur jag mår är det som spelar roll. Jag kommer inte att må bra av att täcka mig för det gör mig så otroligt varm. Jag behöver vara så sval som möjligt för att jag ska orka vara ute. Andra människor som jag inte känner ska inte få ta det ifrån mig. Deras blickar ska inte få styra mina kläder, min kroppstemperatur.. Jag vet att vi är många som har svårigheter med det jag skrivit om. Därför vill jag dela med mig av det tankesättet. Att ställa sig frågan “hur kommer detta att få mig att må?”.

Nathalie