Ge en gåva Jag har hatat julen sedan jag var liten. Jag hatade den för under juldagarna skulle vi som familj låtsas som ingenting. Alla var glada, snälla och tog igen alla samtal vi inte hade haft under resten av året. Så fort kl slog 00 var det som att vi började leka familj. Leka som att vår familj och hem inte var brutet. Julafton slutade alltid i bråk så ”fina familjen” höll inte så länge. Charaden att åka till släktmiddag dagen efter jag gråtit mig till sömns av föräldrarnas skrik var absurt. På släktmiddagen gick frågorna i cirklar: ”Vad gör du nuförtiden? Hur går skolan? Har du tänkt på gymnasiet?” Jag ville bara skrika över hela det julpyntade bordet med alkohol och shotglas att det räcker nu. Varför ska vi ses en gång om året och låtsas att vi bryr oss om varann? God jul säger man och sen ses man inte på ett år. Jag tyckte det var vidrigt. Varför ska vi under julen låtsas som att allting är guld, låtsas som att vårt trasiga hem inte existerade? Låtsas att vi var en familj. Vi var ju aldrig det.
Sen flyttade jag hemifrån och då förändrades känslorna inför julen efter ett tag. Nu älskar jag julen för jag får bestämma själv hur jag ska fira den, hur jag ska klä granen, vilka julpynt jag vill ha. Jag kan välja om jag vill se Kalle Anka eller om jag vill titta på en serie. Jag bestämmer själv om jag vill äta julmat eller inte. Om jag ska klä upp mig och sminka mig, om jag ska vara någonstans under julen. Det är en frihet. När jag fick den friheten så försvann det jobbiga kring julen och jag kunde uppskatta den på ett helt annat sätt. För mig finns det inget mysigare än att ha julgranen tänd, ljus på borden med pynt som jag själv valt. Att vakna på natten och se julgranen lysa värmer mig inombords. Jag är inte så förtjust i julmat så då äter jag inte det. Jag skapar nya traditioner istället. Julen har varit jobbig för mig i så många år men inte längre. Nu älskar jag den.
Nathalie