I somras fick jag reda på att jag har diabetes. Det var, och är extremt svårt för mig,
att få ännu en diagnos. Men denna gången något fysiskt.
Anledningen är en blandning av långvariga mediciner och svårigheter att få i mig rätt
mat utifrån min autism. Min autism medför svårigheter att äta, inte utifrån att vilja
minska i vikt, utan för att jag pendlar i att inte gilla vissa konsistenser. Det kallas för
ARFID och är något jag skrivit om här i bloggen innan.
Så nu är jag tillbaka i att hålla koll extra mycket på kosten. Något jag kämpat för i så
många år att slippa. Att släppa kraven, tvånget, ångesten. Att äta det jag vill utan att
lyssna på anorexi monstret som ibland viskar. Jag har kämpat så hårt.
Och nu ska jag behöva ha mycket koll på kosten igen.. utan att hamna i kaninhålet.
Vad gör jag nu? Det sista jag vill är att hamna i ätstörningsträsket igen. Och jag
antar att det är en bra grej, att min grundkänsla är att jag inte vill det. Jag vill inte
följa de destruktiva tankarna. Jag vill inte kontrollera. Jag vet bara inte hur. Men jag
vet att jag kan.
Även om det är viktigt att veta vad man vill utifrån mål så är det lika viktigt att veta
vad man inte vill. Jag vill inte gå tillbaka till mörkret. Målet är att aldrig göra det. Det
är det jag och min psykolog behöver fokusera på.
// Nathalie