Ge en gåva Mikael Israelsson var ett mycket blygt barn. Det var inte förrän på högstadiet som jag började blomma ut och prata mer. En annan sak som blommade ut samtidigt var min acne. Gliringarna började komma och relationen till den egna kroppen blev mer och mer problematisk. Under gymnasietiden påbörjades övergången till en alltmer okontrollerad psykisk ohälsa. Blygsel, finnar och svettattacker lade grunden till en social fobi.
Jag beskriver det som att hjärnan fick superkrafter. Varje skratt han hörde upplevde han var riktat mot honom.
– Komikerna roastar varann idag, men det skötte min hjärna helt själv.
Det blev allt svårare att få sinnesro och fokusera på skolgången.
– Om ens hjärna ständigt är på en, var ska man då gömma sig för att känna trygghet?, frågar jag mig.
Ett sätt att gömma sig blev att ständigt bära keps, djupt neddragen i pannan. Det skärmade både av andra människor och dolde svettattackerna. En annan lindring var alkoholen.
– Man tyckte sig bli Guds gåva till kvinnan, men i stället blev allt jobbigt.
Jag klarade gymnasiet på grund av sin uppfostran. Har man påbörjat något, så slutför man det. I stället var det när jag fick jobb och egen lägenhet i Stensele som jag helt föll ur ramen. Den psykiska ohälsan fick allt absurdare uttryck. Hemma i lägenheten skruvade jag ur lampan i taket. Det var lättare att umgås i mörker. Jag var uppe på nätterna för att jag skulle vara mer dåsig på dagen. Varje fikarast under ett års tid låste jag in mig på toa i stället för att gå till fikarummet. Och så var det den där gången när jag hoppade från soffan 30 gånger i följd med tanken: ”Om jag bryter foten, så behöver jag inte gå till jobbet”.
Det blev tio år som jag led i tysthet och levde i förnekelse.
Efter att ha självmedicinerat till och från i 10 års tid läser jag en artikel i en tidning om en som mått dåligt. Läser denna artikel och inser att jag inte är ensam i att må som jag gör. Läser också där att det finns hjälp att få. Där och då så inser jag att jag måste välja, antingen super jag ihjäl mig eller så väljer jag livet och söker hjälp. Jag sökte hjälp och idag är jag pappa till 2 barn och kämpar på med att hålla huvudet högt. Livet går idag upp och ner men jag har ändå funnit en slags sinnesro.
Mikael