Att prata med barn om ärr

Självdestruktiva beteenden kan te sig på olika sätt, där en del kan ge ärr på kroppen. Vissa ärr bleknar med tiden, medan andra kan vara fortsatt synliga resten av livet. För en del personer som är drabbade eller har återhämtat sig från ett självskadebeteende kan det kännas svårt och jobbigt att leva med ärr på kroppen. Det kan också vara så att det känns extra svårt att visa eller prata om ärr för vissa personer eller vissa målgrupper. En målgrupp som kan vara svår att möta är barn då de kanske aldrig har kommit i kontakt med självskadebeteende eller personer som har självskadeärr på kroppen.

Det finns inga rätt eller fel när det gäller att berätta för ett barn om varför en har ärr på kroppen från ett tidigare självskadebeteende. Det är en komplex fråga där olika svar kan fungera bra eller mindre bra beroende på många faktorer. Exempel på faktorer som kan påverka är:

• Barnets ålder eller mognad
• Din relation till barnet
• Barnets tidigare erfarenheter
• Barnets unika egenskaper och sätt att vara, tänka och känna
• Vilken kontext ni befinner er i när du ska berätta

Det är också viktigt att den förklaring som du vill ge känns okej för dig. Du behöver heller inte berätta för ett barn om du inte vill, även om barnet frågar. Förklara i så fall för barnet att du inte vill prata om det, men förtydliga att barnet inte har gjort något fel för att hen frågade. Många barn lever i nuet, vilket ökar möjligheterna för att byta samtalsämne eller göra något annat tillsammans.

Nedan finns konkreta förslag på vad en kan säga om ett barn frågar om ärr. Som nämnt finns det inga rätt eller fel, och flera faktorer påverkar vad som kan vara lämpligt. Om du har återhämtat dig från självskadebeteendet kan det vara viktigt att vara tydlig till barnet att du mår bra nu och om det är lämpligt i situationen även berätta om hur det blev bra. Om du fortfarande är drabbad av självskadebeteendet kan du i stället lägga fokus på att endast svara på det barnet frågar om (t.ex. specifikt om dina ärr) och inte gå in på hur ditt liv ser ut idag. Om barnet frågar hur du mår kan det vara bra att försöka ge ett nyanserat svar, t.ex. att du har bra dagar men att det ibland är svårare. Barnets ålder och mognad samt er relation är exempel på faktorer som kan påverka hur mycket och vad du berättar kring ditt mående. SHEDO tar inte ställning till om nedan förslag är bra eller dåliga, utan dessa ska ses som en inspiration till hur en kan prata med barn om ärr.

• Ett svar när barn frågar kan vara att säga: ”Jag ser ut så här. Vi är alla olika”. Många barn accepterar enkla förklaringar.
• Du kan säga att du har gjort dig illa, utan att förklara varför eller på vilket sätt. Berätta att det är ärr från gamla sår, utan att gå in på detaljer om hur du fick såren. Öppna gärna upp för dialog med barnet. Ett exempel på hur du kan göra detta är att fråga om hen också har något ärr på kroppen, t.ex. efter att ha ramlat och slagit sig.
• Förklara att du hade ont på insidan/i själen och fick ärr från det, på samma sätt som vissa måste operera sig och får ärr efter det. Om barnet frågar vad själen är, kan du be barnet att tänka på en situation då hen var riktigt glad och berätta att hen då var glad i själen. Sedan kan barnet tänka på en stund då hen var riktigt ledsna, för det var också i själen. Har en ont på insidan är en ofta väldigt ledsen under en lång period.
• Berätta att det hände under en period i ditt liv när du var ledsen och gjorde så mot dig själv. Uppmuntra till att söka stöd och prata med en vuxen om barnet känner sig ledsen och har svårigheter med att hantera denna känsla.
• Berätta att du har mått dåligt och gjorde så mot dig själv, men att du inte vill gå in på detaljer. Lägg till att om barnet mår dåligt är det viktigt att prata med en vuxen i stället.
• Att ställa motfrågor och öppna upp för samtal kan ge en fin dialog. Du kan till exempelvis fråga vad barnet tror har hänt, och sedan ställa öppna frågor som ”Har du känt dig så arg och ledsen någon gång att du inte vetat hur du ska hantera det?” eller ”Vad tycker du en kan göra när en blir så där ledsen?”
• Att ärr är märken på huden som solen inte kan ge färg på.
• Till yngre barn kan det fungera att berätta att du har varit i djungeln och slagits mot djur, har en ilsken katt eller att du har slagits mot ett monster. En del barn kan bli fascinerade av just djungeln eller monster och då glömma bort själva skadan.