Myter och fördomar

Det finns flera vanligt förekommande myter och fördomar kring självskadebeteende. Dessa kan ha en mycket negativ inverkan på den som är drabbad och personerna runtomkring. När omgivningen saknar kunskap och i stället tror på dessa myter och fördomar ökar risken att den drabbade blir dåligt bemött. Det kan i sin tur leda till ökade skam- och skuldkänslor samt att den drabbade inte vågar söka stöd igen. Några vanligt förekommande myter är:

”Att skada sig är samma sak som ett självmordsförsök”

Det som ofta skrämmer människor mest med självskadebeteende är antagandet att den drabbade försöker ta sitt liv. Det är oftast inte sant. I de allra flesta fall är beteendet ett sätt att hantera övermäktiga situationer, snarare än ett självmordsförsök. Det kan verka kontraproduktivt, men vanligtvis är självskadebeteende en överlevnadsstrategi. Trots detta finns ett samband mellan självskadebeteende och självmord. Ibland kan skadan också bli allvarligare än vad den drabbade föreställt sig, vilket kan innebära fara för livet.

”Självskadebeteende är bara ett sätt att söka uppmärksamhet”

Självskadebeteende är inte en strävan efter uppmärksamhet eller ett sätt att ”manipulera” sin omgivning, utan fyller en känsloreglerande funktion. Merparten drabbade anstränger sig för att inte synliggöra sitt beteende, och omgivningen är ofta omedvetna om självskadorna. Att försöka dölja självskadebeteendet kan bli en stor börda för den drabbade och påverka det dagliga livet.

Ett självskadebeteende kan däremot fylla en kommunikativ funktion och vara ett sätt att uttrycka känslor som en känner sig oförmögen att uttrycka rakt på sak. Vissa drabbade upplever också att självskadebeteendet är ett rop på hjälp när omgivningen inte gett respons på andra kommunikationsförsök. Det är inget fel, eftersom behovet av kommunikation och tröst är gemensamt för alla människor, men skillnaden är att de allra flesta har bättre strategier utan långsiktiga negativa konsekvenser för att tillfredsställa det behovet. Självskadebeteende som en social signal som påkallar uppmärksamhet riskerar dock att förvärra beteendet. Det är viktigt att omgivningen ger den drabbade samma värme och omtänksamhet oavsett om hen nyligen skadat sig eller inte.

”Att skada sig själv är en trend”

Självskadebeteende är inget nytt fenomen och heller ingen ”trend”, utan har studerats och behandlats inom vården i årtionden. Självskador finns även dokumenterat flera tusen år tillbaka i historien. Att betrakta självskadebeteende som en övergående trend riskerar att skapa ett sämre bemötande där den drabbade inte känner sig tagen på allvar.

Tidigare forskning visar att psykisk ohälsa och självskadebeteende ofta associeras med särskilda subkulturer. Detta bör undvikas då det resulterar i stereotypa föreställningar. Risken med detta är att självskadebeteende hos drabbade som inte lever upp till den stereotypiska bilden inte tas på allvar eller upptäcks.